Psykologen: Unga drabbas hårdast av klimatångest - så kan du hantera din

Unga Korrespondenters Alva Davidsson hade något som är ganska vanligt bland unga: klimatångest. Så hon ringde upp psykologen Kata Nylén, som skrivit en bok om fenomenet, för att få hjälp och råd. 

Torsdagen den nionde augusti sitter jag vid fikabordet på jobbet, djupt försjunken i min mobil.  Medan jag smuttar på det vattniga automatkaffet läser jag orden om och om igen. ”Värmeböljor”, ”Extremväder”, ”Vattenbrist”. IPCC har precis släppt sin nya rapport. Framtidsbilden är katastrofal. Plötsligt känner jag hur pulsen ökar, hur kallsvetten börjar tränga sig på. Min andning börjar kännas lite ansträngd och jag lägger ned telefonen.

Det jag kände var klimatångest, och den här upplevelsen är jag långt ifrån ensam om, enligt klimatpsykologen Kata Nylén. Kata är legitimerad psykolog och har länge arbetat med frågor inom hållbar utveckling. Hon föreläser om klimatångest och är medförfattare till boken “Klimatpsykologi – Hur vi skapar hållbar förändring”.

”Klimatångest är egentligen ett samlingsbegrepp för alla obehagliga känslor vi känner när vi ställs inför det obehagliga faktum att vi är mitt i klimatkrisen, och hur komplext och svårt det är. Då väcks olika känslor hos olika personer. Det kan vara frustration, ilska, sorg och skam, men såklart även oro, rädsla och ångest.”

– Skillnaden på klimatångest och ångest är att det inte är något fysiskt vi ska vänja oss av med, utan att det faktiskt är signaler som vi ska lyssna på, menar Kata. 

Bland de som söker hjälp för klimatångest är majoriteten unga. Det är något som psykologer som Kata kan se, men många undersökningar visar även på att unga upplever en större oro för klimatet än vuxna. Det kan vara funderingar på hur ens framtid kommer bli, och känslor av hopplöshet och maktlöshet över att inte kunna påverka sin omgivning. En del känner till och med att de inte orkar ta del av nyheter och rapporter om klimatet längre, något som är vanligt enligt Kata Nylén. 

– Jag skulle säga att det är ganska sunt och klokt att balansera intaget av nyheter, man behöver inte hela tiden vara i det. Man kan försöka träna på att ha en balans, att tillåta oss själv känna de här obehagliga känslorna, för de hjälper oss att förstå att vi måste göra något åt saken. Men då behöver vi också hjälp att veta vad vi ska göra.

Det kan vara svårt att veta hur man ska göra om man vill engagera sig för klimatet. Även fast man kanske äter klimatsmart och har köpstopp kan känslan vara att det inte ger någon effekt. Men vi måste komma bort från idén om att det är vi som enskilda individer som kommer göra den stora skillnaden, menar Kata.

– När man är i en kris, så existentiell som klimatet, behöver man vara tillsammans med andra. Jag rekommenderar alltid att hitta någon att börja med, och känner man sig bekväm kan man söka sig till någon miljörörelse. Inte bara fokusera på sin egen kost, utan gå ihop med andra och känna att man gör något tillsammans. Försöka påverka lagar och regler, försöka engagera sin skola eller lokalt. Det är verksamt då man får ett socialt stöd, en känsla av meningsfullhet och hopp om att om vi är många, så händer det något. 

Ofta används uttryck som att “så frön” för att skapa förändring, något som Kata och klimatpsykologerna starkt motsätter sig.
– Det viktigaste är att agera tillsammans med andra för att driva förändring som gör skillnad. Det här med att “så frön” är problematiskt på många sätt, för tyvärr har vi inte tid. Till skillnad från andra frågor som man sakta men säkert kan förändra, behöver vi gå direkt på lösningar som har stor effekt. Gör vi små miljöhandlingar, då är det väldigt stor risk att vi inte riktigt tar miljöfrågan på det allvar den bör få. Coronapandemin var exempelvis en kris som alla behövde hantera med stora handlingar, och på samma sätt bör vi lösa klimatkrisen.

När jag frågar Kata om hur man mår så bra som möjligt, samtidigt som man är medveten om klimatläget, blir svaret att hitta balans.
–  Jag brukar säga till människor jag träffar med mycket klimatångest att man måste träna på att vandra på linjen mellan klimatmedvetenhet och att inte vara mitt i det. Vi måste öka vår tolerans för obehagliga känslor. Det är inget farligt med klimatångest, de känslorna får vi ha, samtidigt som vi gör saker för klimatet. Men för att orka med behöver vi då också göra andra saker. Dansa, ha kul, och fylla på med positiva känslor.
Foto: Karin Boo/ Pressbild