I en serie på tre delar har våra unga korrespondenter Henrik, Faiaz och Sara gjort nedslag i unga människors liv på temat psykisk ohälsa. I första delen möter du Lilly som kämpat med en negativ kroppsuppfattning ända sedan hon var barn.
Även om de flesta unga mår bra uppger cirka 18 procent av alla tjejer mellan 16-29 år att de har svåra besvär av ängslan, oro eller ångest (Nationella folkhälsoenkäten, 2020). I det här reportaget kommer du att få möta en tjej som på allvar lärt sig att leva med konsekvenserna av sin psykiska ohälsa. Lilly är 18 år gammal, bor i Göteborg och har erfarenhet av att leva med anorexi.
Lilly, som egentligen heter något annat, bor hemma med sin familj. Hon gillar att vara ute mycket i naturen och är en stor djurvän. Att vara med djur gör henne lugn, så det är något hon ägnar mycket tid åt. Hon, precis som de flesta i hennes ålder, tillbringar mycket tid med vänner. Hon beskriver sig själv som en rätt lugn person som har en väldigt kärleksfull familj och en bra relation till sina föräldrar.
– Familjen har hjälpt mig mycket med min psykiska ohälsa. Att ha stöttande föräldrar och en trygg familj spelar stor roll i mitt liv. Generellt sett skulle jag nog säga att jag är väldigt nära min släkt och så älskar jag verkligen min mormor – hon är som min bästa vän.
Åt inte lunch och var personlighetsförändrad
Ätstörningar drabbar omkring 180 000 tjejer varje år, enligt Kunskapscentrum för ätstörningar. För Lilly började de negativa tankarna om kroppen redan i åtta- nioårsåldern och hon har länge haft svårt med både självkänsla och självförtroende. När hon gick i fjärde klass började hennes vänner märka att hon verkligen inte mådde bra. Lilly berättar att det inte var vikt eller kroppsutseende som folk i första hand kommenterade, utan många reagerade på att hon ofta pratade nedvärderande om sig själv och sin kropp.
– Jag påpekade ofta hur jag såg ut och att jag var större än alla andra fast jag verkligen inte var det.
Många av hennes vänner började blir oroliga. De berättade att de hört om en sjukdom som heter anorexi. Det dröjde dock tills Lilly var 14 år innan hennes lärare i högstadiet uppmärksammade att hon inte åt lunch i skolan och att hon var personlighetsförändrad. Skolsystern kontaktade föräldrarna som redan uppmärksammat detta, men av oro inte vetat hur de skulle agera. Nu förstod alla allvaret och vid 15 års ålder fick Lilly en remiss till ätstörningskliniken, dit hon fortfarande går.
– När jag skrevs in i vården så kändes det som att det inte fanns något mer att dölja. Jag kunde släppa löst allt och sedan gick det utför väldigt fort. Jag missade halva åttan och hela nian.
Du har verkliga erfarenheter av psykisk ohälsa, på vilka mer sätt har det påverkat ditt liv?
– Jag har alltid varit väldigt social och utåtriktad, men när jag var sjuk blev jag väldigt tillbakadragen. Även om jag hade folk runt omkring mig så kände jag mig ensam. Det kändes så tomt.
Lilly har alltid haft stor prestationsångest och hon har alltid velat jobba omänskligt hårt för att göra alla andra stolta. Detta ledde till att hon fick en sjukdom att kämpa mot, snarare än att lyckas med drömmen hon kämpade för. Även skolstressen spelade en stor roll. Lilly berättar att det var många prov och en hög press från skolan, vilket resulterade i att det blev maten och vikten som låg nära till hands för henne att kontrollera.
– Jag kunde prestera i att lyckas med min sjukdom, berättar hon.
“Jag har fått massa nya perspektiv på livet”
På frågan om det finns orsaker i samhället som bidrog till att det blev som det blev för Lilly är svaret glasklart. Det fanns det absolut.
– Överallt i samhället idag är det ett så stort fokus på mat, vad som är bra att äta och vad du ska akta dig för och hur du som tjej ska se ut. Allt det här bidrog såklart till tankar om min egen kropp och hur jag såg ut. Parallellt med det satte jag en väldigt stor press på mig själv, vilket ofta är signifikant för ätstörningar.
För att förhindra att fler unga hamnar där Lilly hamnat, så menar hon att samhället behöver minska stressen på unga. Skolstressen bland unga är stor – en bild som bekräftas av Folkhälsomyndighetens undersökning om skolbarns hälsovanor från 2018 där hälften av tjejerna svarar att de är mycket stressade. Lilly menar att bristen på kontroll i skolan många gånger kan leda till att unga tar till maten som ett sätt att kunna ha något att styra över. Så för henne är slutsatsen tydlig: det behövs mindre stress för att färre unga ska må dåligt.
Lilly berättar att det har krävts mognad för att ta sig vidare mot att må bättre:
– Jag har mognat väldigt mycket som person och jag har fått väldigt många nya perspektiv och en insikt i livet. Till slut så kom jag till den punkten att jag liksom inte orkade mer, det är som en karusell som aldrig tar slut så jag ville liksom bara slippa det.
Det räcker inte med tvångsvård för att bli frisk. Du måste själv komma till insikt om att du vill bli frisk, berättar Lilly och det märks på rösten att hon verkligen menar vad hon säger.
– Idag känner jag mig så otroligt stark, det känns liksom som att inget kan stoppa mig och jag får dag efter dag visa att jag kan klara av saker jag aldrig trodde var möjligt. Sedan har jag även fått massa nya perspektiv om vad som egentligen är viktigt här i livet, ett prov hit eller dit är liksom helt oväsentligt för mig, för jag vet vad som på riktigt är jobbigt och vad som faktiskt spelar roll i livet.
“Psykisk ohälsa är inget att skämmas över”
Till någon som känner igen sig i det Lilly beskriver vill hon säga att det är viktigt att våga prata med någon. Det behöver till en början inte vara någon professionell, utan det kan handla om en vän, en granne eller bara någon du har förtroende för. Hon säger även att det är viktigt att berätta om sina tankar. Det är ingen idé att trycka ned dem, för ensam är inte stark.
– Psykisk ohälsa är inget är skämmas över, för det är så otroligt mycket mer vanligt än vad många tror och det är viktigt att du får hjälp i tid, för det får inte gå för långt.
Om vi skulle skicka det här reportaget till någon med makt, som har mandat att förändra, vad skulle du vilja säga till den personen då?
– Det första jag vill säga är att vi behöver fler vårdplatser för unga, mer resurser, för det är sådan otroligt brist på kapacitet inom både sluten- och öppenvården. Så många människor ska inte behöva stå i kö för att få hjälp. Idag är det två års väntetid för att ens kunna få någon att prata med inom öppenvården, det är helt otroligt. Det är helt orimligt att så många unga ska behöva vänta för att få hjälp, så ska det inte behöva vara.
Lilly älskar att resa och hennes dröm för framtiden är att någon gång få resa jorden runt och kanske även flytta utomlands och plugga. Hon berättar att hon älskar att upptäcka och lära sig nya saker.
– Målet är att kunna jobba med att hjälpa människor, kanske som läkare eller att jag startar någon form av hjälporganisation utomlands.
Foto: Pixabay
