Så fann Nora Khalil sin röst

På väg in till Karlaplan och Sveriges Radio, där Nora Khalil jobbar med sitt sommarprat, passerar vi Alby, Noras hemmaplan.

När vi kommer fram och får höra de första orden av hennes berättelse vill vi direkt veta hur den ska sluta. Då inser vi vilken fantastisk författare hon är.

Nora har alltid drömt stort. Viljan att bli författare har legat och vilat i bakhuvudet sedan länge. Samtidigt har hon alltid varit blyg, och blivit tillsagd att hon måste jobba på sin “sociala förmåga” om hon vill bli framgångsrik.

Nora började sitt skrivande i gymnasiet när lektionerna på ekonomiprogrammet gnagde hål i hennes öron. Ekonomi var inte riktigt för henne. Hon hade bara valt det för att en tidigare klasskompis gjort detsamma. Noras intressen låg inte heller i att festa och vara ute hela natten, utan i poesi, framförallt den våg som just då hade börjat flöda på Instagram. Poesin gav Nora möjlighet att ventilera och uttrycka sig. Dock handlade det aldrig om vad eller hur hon skrev, utan skrivandet i sig fungerade som en hjälpande hand i det eviga letande att hitta sig själv. I dag skriver Nora i hopp om att kunna hjälpa andra som har svårt att hitta sin röst.

-Efter gymnasiet började jag en skrivarkurs. Det var också här jag kom på att jag ville skriva en bok om helt vanliga människor, som även skulle utspela sig i Alby. Det kändes inte som att det fanns några sådana böcker. Många pratade om tv-serien “Snabba Cash” då. Men jag tyckte att orten är så mycket mer än det.

Nora fortsatte skrivan och blev mer uppmuntrad när hon för första gången fick visa upp sina verk i en spoken word-tävling, “Ortens bästa poet”. Efter en långsam start insåg hon att det hon skapade var speciellt.

”Det blev som en hyllning för mig, och en hyllning för Alby”

-Vid ett tillfälle var det en man som sa till mig att när jag skriver på det här sättet, med slangord, kände han sig exkluderad. Jag tyckte det var väldigt häftigt att det var så. Om han hade gått till biblioteket hade han hittat hur många böcker som helst som han kunde relatera till, men vi från orten har inte samma möjlighet, utan vi måste verkligen leta om vi ska hitta ens en bok som är relaterbar för oss.

Nora kände då att böckerna hon skrev talade för folket som var underrepresenterade, vilket fick henne att känna att det hon skrev om var fett viktigt. Detta gav henne vilja att fortsätta. Noras användning av slangord eller förortssvenska kommer från hennes uppväxt. Den har format henne som författare.

-Hade jag växt upp någon annanstans hade allt varit annorlunda. Mycket beror på hur och vart, till exempel om det hade varit på landsbygden eller inne i stan, då hade jag pratat på ett annat sätt eller sett ut på ett annat sätt. Till exempel slangorden hade förmodligen inte varit med om jag hade vuxit upp någon annanstans där de inte används. Så just “Yani” är väldigt påverkad av platsen och människorna som bor här.

Noras skrivande har länge handlat om att bevisa för andra och sig själv att hon kan bli författare, att hon har förmågan att skapa. Idag vill hon få folk att känna saker och finna sig på en helt annan plats efter man läst hennes böcker.

-Genom att läsa böcker kan man resa. Så vill jag att folket ska känna när de läser mina böcker, jag vill att böckerna ska beröra och väcka tankar och idéer. Att de ska kunna utforska någonting nytt.

Hon är ännu inte klar med författarlivet och har mycket mer att säga. I väntan på fler mästerverk önskar vi henne all lycka i framtiden.