INTERVJU. Forskning visar att elever som studerar musik också presterar bättre i skolan. Vår korrespondent Elina Wahlund har träffat piano- och ensemblepedagogen Sverker Magnusson som vittnar om detsamma. Långa köer och budgetnedskärningar kan bli dyrt för samhället, menar Sverker.
Sverker utbildade sig på musikhögskolan i Piteå och är nu verksam vid Gävle Kulturskola, men arbetade tidigare på en gymnasieskola, där han menar att betyg som riktlinje för lärande innebär en helt annan form av undervisning.
– För att du ska uppnå ett visst betyg så måste du ha gjort det här och det här. Om eleven då saknade kapacitet att nå upp till målen så blir man väldigt låst där.
Efter ett år sa Sverker upp sig. Att arbeta på kulturskolan utan betyg att förhålla sig till beskriver han som en stor frihet:
– Vi har ramar och kursplaner att förhålla oss till, men också så otroligt mycket frihet inom dem. Saker får ta den tid det tar, då vissa mognar snabbt och andra långsamt. Man behöver inte känna en stress att ”när det här året är slut så måste vi ha uppnått det här och det här”, eftersom vi inte har tidspressen att något ska vara klart – “här är deadline.”
Som fristad från betygskrav och allt fokus på lärande blir verksamheten unik i sin art. Målet, menar Sverker, är alltid att eleverna ska utvecklas till nyfikna och självgående människor.
– Om man bara tar vara på glöden och ser till att den inte slocknar kommer eleven själv att vilja lära sig verktygen för att bli bättre. Verktygen blir mer av ett hjälpmedel, än något jag säger åt dem att göra.
Att hitta vad eleverna brinner för menar han därför är en central förutsättning för god undervisning:
– Jag brukar ofta fråga: ”Varför vill du spela piano? Vad är det just du tycker är roligt med musik?”. Om man får en inblick i vad som startat glöden får man också en utgångspunkt att arbeta ifrån.
“Man öppnar upp ögonen för de mjuka värdena”
Sverker menar att hans elevers musicerande även har goda effekter på deras arbete i skolan. Till exempel har han haft elever som blivit bättre på matte genom att spela piano, vilket rimmar väl med en studie från University of British Columbia, som visar att elever som studerar musik också presterar bättre i skolan. Men till skillnad från i klassrummet, där barnet kommer att bli sedd som en av trettio, blir pallen framför pianot en plats att bli sedd som den enda. Där finns utrymmet att bygga sin egen person – byggen som tenderar att se helt olika ut beroende på vem det är som sätter sig framför pianot.
– När en ny elev kommer, tillkommer också en ny parameter av det här vidundret som kallas musik. Jag har inte en väg som alla ska gå, som innebär att – här börjar man och här slutar man – utan det är snarare små stigar hela tiden med alla elever.
Ibland kan stigarna i själva verket leda bort från musiken, till något helt annat. På så vis menar Sverker att musiken kan fungera som en ingångsport till fler värden.
– Om man går på kulturskolan tror jag att det blir enklare att söka sig vidare till annat; musik, konst, poesi. Man öppnar upp ögonen för de mjuka värdena.
“Ska vi behöva sänka kvaliteten på undervisningen?”
Dessvärre är det inte alla barn som får chansen, då kön till att få pianolektioner är lång. Pedagogerna på skolan arbetar med att utveckla en digital prova-på-kurs, men Sverker betonar hur viktigt det är att skolans budget inte minskar. Mindre resurser leder till ännu längre köer och ännu färre barn som får spela.
– Nästa fråga blir: ska vi behöva sänka kvaliteten på undervisningen för att kunna korta ner köerna?
Kulturskolan är involverad i projekt som kan komma att hotas om budgeten minskar. Bland annat medverkar kulturskolan i El Sistemas verksamhet, där klasser i Andersberg och Sätra får lära sig spela instrument och hålla konserter i syfte att skapa integration. Ett bra sätt att använda skattemedel på, tycker Sverker:
– Om de som känner utanförskap inte plockas upp blir det dyrare för samhället i längden. Skapar man däremot förutsättningar för integration, där man faktiskt får träffa människor och göra något kulturellt tillsammans, blir det i långa loppet en billig lösning. Det är bra för människorna och det är bra för samhället i stort.
Det är med stor passion Sverker talar om sitt yrke, men ibland händer det att han funderar över vad han skulle gjort om han inte blivit lärare:
– Men jag älskar verkligen att arbeta med barn och ungdomar och hjälpa dem nå dit de vill. När mina elever har en bra dag och man ser deras glädje över att ha uppnått det de vill, brukar jag säga: ”Det här är det bästa jobbet i världen!”
