KRÖNIKA. 2017 återinfördes värnplikten i Sverige, vilket innebär att alla 18-åringar som anses lämpliga blir kallade för att göra lumpen. Lissett Palma Neira frågar sig varför allt färre frivilligt anmäler sig och vad det oroliga läget i Europa kan ha att göra med saken.
Trots att det ser ut som att det blir ett rekordår i år menar Försvarsmakten att rekryteringen ska bygga och väga starkt på ”frivillighet och motivation”. Problemet är att det kanske inte finns samma frivillighet som man hoppas på.
Det var under år 2017 som värnplikten återinfördes efter att ha legat vilande sedan 2010. Tidigare hade det inte varit några problem att hitta tillräckligt många frivilliga att göra mönstringen och utbilda sig. Men trenden vacklade och idag ser man inte samma mönster.
Jag frågar mig varför. På ganska många plan om jag ska vara ärlig. Varför ska rekordmånga få göra mönstring? Bör samhället ta det här som en varning om att det kan gå riktigt illa snart? Och varför finns inte samma frivillighet att mönstra längre? Varför har attityden förändrats hos 18-åringar? Det är svåra frågor och ännu svårare att leta reda på svar. Fjolårets senaste händelser är antagligen en stor anledning till varför det ser ut som det gör idag.
Det går inte att sticka under stol med den turbulens som skakat om hela Europa senaste året. Rysslands invasion av Ukraina har skapat en våg av problem för många invånare och en skräck som väldigt få 18-åringar upplevt tidigare. Man förstår att samhället helt enkelt inte är lika tryggt som man en gång trodde det var.
Om det är svaret på varför inte samma frivillighet finns längre, eller om det är svaret på varför så många ska kallas in till mönstring kommer vi nog aldrig få veta, men det som är klart är att minst 8000 unga vuxna förväntas gå en utbildning och vara redo att ge sig av.
Jag har en mängd av olika känslor kring det hela. Sorg över att unga själar ska ut i krig, förståelse för att det måste faktiskt göras och en oro för hur vår framtid ser ut. Om du är en av de som får hem ett mönstringsunderlag vill jag egentligen bara säga grattis. Du har ju trots allt fyllt 18 år – det är nu livet börjar. Känner du dig redo?
Foto: Simon Infanger / Unsplash
