INTERVJU. Korrespondenten Fahmo i Borås träffar den unga författaren och föreläsaren Dorsa Rahimi som berättar om sitt skrivande, de tuffa skolåren och engagemanget för kvinnors rättigheter.
– Följ med mig in, säger en exalterad Dorsa och tittar tillbaka på mig över axeln.
Det är en grå torsdagskväll i det regniga Borås och för många innebär det en trist eftermiddag, men för tjejerna i stadsdelen Norrby är det höjdpunkten på veckan: tjejkväll. Dorsa förklarar att det är en tradition att den fjärde dagen i veckan befinna sig på plats i Norrbyhuset. Det är här vi möts för första gången, som vanliga tjejer med det gemensamma målet att få några goda skratt. Dorsa är en av de första på plats vid snacksbordet, med munnen fylld av ostbollar och smulor som klibbar fast på fingrarna. Samtidigt blickar hon ut över det heta dansgolvet – tjejerna rör sig fritt när det inte finns något överflöd av testosteron i närheten.
– Jag har bott i Norrby i snart sju år och har nyligen gått ut sjunde klass på Malmen Montessori i Borås. Jag har en lillebror, en storebror och en yngre syster som är min personliga favorit. Jag berättar verkligen allt för henne. Hon var den första som jag kunde prata med om det jag upplevde utanför hemmet, mobbningen på skolan och livet i allmänhet, berättar Dorsa.
“Egentligen ville jag vara cool inför de andra barnen”
Hon beskriver sin uppväxt, med en mamma och pappa som tog väldigt god hand om henne, men som samtidigt inte visste vilka inre demoner hon handskades med. Det var även då hon insåg att hon behövde få utlopp för dessa känslor, antingen genom att prata eller genom att skriva av sig. Det var där hon fann kärleken för skriften.– Min bok berättar om hur det är att vara utsatt för mobbning, men även hur man kan hantera det. Självbiografin skulle inte bara handla om mig, trots att jag delar mina personliga erfarenheter. Jag ville att det skulle vara ett hjälpmedel för andra unga att inse vad mobbning är och hur man mentalt kan stärka sitt mående.
Ostbollarna i den lilla skålen håller på att ta slut när Dorsa beskriver känslan av att vara mobbad, samtidigt som hon var medveten om dynamiken mellan offret och förövaren. Hon förklarar att hon tidigt insåg att det var fel på mobbaren och inte henne själv.
Det är tunga ämnen som Dorsa behandlar och hon var bara tio år gammal när hon skrev boken. Hur var det att befinna sig i en utsatt situation och samtidigt försöka hjälpa andra?
– Jag fick inspiration från min lillasyster och samhället, när jag såg att andra också var mobbade. Jag var inte ensam i min position. Egentligen så ville jag vara cool inför de andra barnen, att se ut som att jag hade något stort på gång när jag satt ner och skrev. Men när jag var inne på sociala medier och läste andras historier bestämde jag mig för att genuint göra något åt det och inte bara för att prestera bra inför andra. Jag insåg att jag var en kämpe, att jag är en kämpe.
Att skriva en bok är inte hennes enda bedrift. 2021 blev hon nominerad till Årets skyddsängel av Aftonbladet och 2018 vann hon Norrbys ungdomspris för sitt aktiva arbete och engagemang för frågor kring Norrbys utveckling.
– Jag vann 5000 kronor som jag gav tillbaka till Norrby.
Hur gav du tillbaka till Norrby?
– Jag tryckte min bok. Själv. Det var inget tryckeri i staden som ville hjälpa till då de ansåg att jag var alldeles för ung för att vara en skribent. Det var då jag bestämde mig för att ta mig till ett helt vanligt tryckeri och trycka dem själv. Första upplagan blev slutsåld, så jag var tvungen att trycka upp dubbelt så mycket, säger hon med ett skratt i halsen.
Vid 10 års ålder hade Dorsa sålt cirka 200 av sina böcker.
Skrivandet betyder mycket för Dorsa, eftersom det är ett sätt för henne att ventilera sina tankar och känslor.
– Det betyder mycket. Jag är en social och glad person och en bra vän. Men jag är absolut inte den som pratar om känslor. Skrivandet blev ett sätt för mig att uttrycka sig på ett tryggare sätt, när tilliten till mina medmänniskor hade minskat. Det blir svårt att uttrycka sig inför människor som inte gör något åt saken, att man är utsatt alltså.
Det soliga Borås har istället fått mörka moln som tynger staden, något som inte förvånar Dorsa. Borås är ju Sveriges regnigaste stad, säger hon och visar vägen till de mjuka sofforna i mitten av rummet. Här hålls tjejkvällarna för att man ska slippa se de grå molnen.
“Idag vill jag vara det jag önskade att jag hade som yngre”
Dorsa har även ett starkt engagemang för kvinnors rättigheter och tycker det är viktigt med trygga forum för kvinnor.
– Jag är så trött på situationer där tjejer på sina kvällspromenader blir tutade på av killar i bilar eller att man som tjej gömmer nycklar mellan knogarna för att man är rädd. Den där rädslan bland alla tjejer som ingen tar upp för att det blivit så normaliserat. Därför har jag exempelvis sett till att tjejer kan höra av sig helt anonymt till mina sociala medier för att prata ut om det de har på hjärtat. För mig är det livsviktigt att vi har sådana forum för att skapa dialog, tjejer sinsemellan. Idag vill jag vara det jag önskade att jag hade som yngre.
2021 vann Dorsa Borås rättighetspris, där hon och 29 andra nominerats. Juryn valde tre finalister varav en var Dorsa och allmänheten fick sedan rösta om vem som skulle ta första platsen. Det blev Dorsa, för hennes arbete för barns rättigheter, kvinnors rättigheter och mot mobbning. Dorsa återberättar sin reaktion till vinsten:
– Jag blev överlycklig. Det blir något slags bevis på att man faktiskt försökt göra en skillnad och att man lyckats till en grad. Jag fick även inviga rättighetsmånaden i Borås. Jag minns att jag hoppades på att fler ungdomar skulle inse hur mycket det lönar sig att vara en aktiv åskådare och faktiskt försöka hjälpa till i samhället, säger hon med livligt kroppsspråk.
Dorsa skriver nu på sin andra bok som ska komma ut i slutet av året eller början av nästa år. Hon berättar att den handlar om två tjejer som åker på basketcollage, där de lär känna en till tjej.
– Jag spelar själv basket och vill gärna berätta om hur det är att vara tjej inom sporten, men även lite mer om problematiken med att vara tjej i världen vi lever i. Jag ser verkligen fram emot att ni ska få läsa den, säger Dorsa med glittrande ögon.
Framtidsdrömmen för Dorsa är att bli inredningsarkitekt eller designa egna föremål som ska vara i hemmet, samtidigt som hon har skrivandet som en hobby. Dorsas vänner, som även befinner sig på tjejkvällarna, lyssnar på vår konversation och jublar högt när Dorsa talar om sina drömmar.
– Det är bara så de är, de lyfter upp alla i sin omgivning. En vinst för mig är en vinst för kollektivet, säger Dorsa glatt och ger sig ut på dansgolvet.
