“A”frican inte “C”frican
Utbildning

“A”frican inte “C”frican

KRÖNIKA. Oluchi Anochiam har haft höga förväntningar på sig från sina föräldrar att klara skolan med de bästa betygen. Men om man inte kan leva upp de förväntningar och möter besvikelse kan det leda till stress och oro.

Hemma hos mig har ett “A” i betyg alltid varit lite som en sorts valuta. Det är något som mina föräldrar har gjort väldigt tydligt. Varför förstod jag inte riktigt när jag var yngre. Jag heter Oluchi Nicole Anochiam och jag är uppvuxen i ett västafrikanskt hem. Om man ska vara specifik, ett igbo-hem. Det består av min mamma, pappa, storasyster och min lillebror.

För andra föräldrar spelade det inte så stor roll om deras barn fick ett “C” i betyg, men när det hände mig fick jag höra “we are “A”frican not “C”frican”. Enligt dem var allt utom ett “A” detsamma som “F”. De få orden skapade något i mig som nästa går att likna en vinnarskalle, fast med betyg. Om jag inte uppnådde ett “A” kunde jag börja gråta och tänka att det var något fel på mig. Det skapade en konstant oro i mig, speciellt när man skulle få sitt betyg. Det kändes lite som en högtid, med den stora skillnaden att ett betyg under “A” inte firades.

Jag har aldrig varit “naturligt smart”. Matte, svenska och fysik har aldrig varit min grej. Jag är helt enkelt inte boksmart. Jag måste plugga extra hårt, till skillnad från mina syskon. De har liksom alltid kunnat “allt”. En grej som jag har märkt som tonåring och kan se tillbaka på är att mina lärare, kanske omedvetet, har jämfört mig med min syster. Jag kände att jag behövde prestera lika bra som henne hela tiden. Vi är två helt olika individer, detta betyder också att vi har olika sätt att ta till oss information. Jag tror dock inte att mina föräldrar förstod det när vi var yngre. De tänkte säkert “samma blod, samma hjärna”. Det gjorde att de lade press på mig i väldigt ung ålder, så att jag skulle lyckas.

Det värsta jag vet är när mina föräldrar säger att de är besvikna. Jag kan ta att de är arga, men när de säger att de är besvikna slår det på ett helt annat sätt, det svider nästan. Man känner sig misslyckad. Inte någon längre stund, men när man vet att de har kämpat hårt för att komma dit de och deras barn är idag så brukade jag tänka på det lite extra innan jag somnade om kvällarna.

När man senare når en viss ålder så börjar man sakta förstå varför de har så höga förväntningar. Många föräldrar lämnar sin hemländer, alltså sina “comfort zones”, för att skapa sig ett bättre liv. De flyttar till ett land där de behöver lära sig ett nytt språk och integrera sig i vuxen ålder, vilket kan vara extremt svårt. Man behöver lära sig små saker som att stå i kö när man är i matbutiken till att i princip allt har ett fast pris, och att pruta i butiker tillhör inte normen.

De har liksom gett upp väldigt mycket för att deras barn inte ska behöva oroa sig konstant om vad som kommer komma härnäst. De har därför förväntningar på sina barn, som omedvetet skapar en stor stress. Detta har dock ändrats mycket över tid, pressen alltså. Mina föräldrar har förstått att jag tar till mig kunskap på ett annat sätt, men det har inte varit en enkel väg. Jag har behövt lära mig att kommunicera med mina föräldrar, på samma vis som de har lärt sig att kommunicera med mig.

Texten publicerades för första gången i tidningen Shoo sommaren 2022. 

Oluchi Anochiam
Oluchi Anochiam

Relaterade produktioner

Grattis på födelsedagen! Är du redo för mönstring?

KRÖNIKA. 2017 återinfördes värnplikten i Sverige, vilket innebär att alla 18-åringar som anses lämpliga blir kallade för att göra lumpen. Lissett Palma Neira frågar sig varför allt färre frivilligt anmäler sig och vad det oroliga läget i Europa kan ha att göra med saken.

Aida Birinxhiku är Sveriges yngsta riksdagsledamot - “Jag är hedrad för förtroendet”

INTERVJU. Sveriges Rösters unga korrespondent Laura Sakhong har träffat Sveriges yngsta riksdagsledamot Aida Birinxhiku (S) som läste sista terminen av sina juridikstudier i dubbel fart, för att sedan kunna satsa allt på sin kandidatur till riksdagen.

Sharifa: “Det är helt okej att inte vara bäst”

KRÖNIKA. Har du någon gång känt dig misslyckad eller att du inte gör tillräckligt bra ifrån dig? Unga korrespondenten Sharifa Bunyadi har börjat lyssna mer på sig själv och mindre på andra, för att få bukt med sin och många andras värsta fiende: prestationsångesten.

Tyske utbytesstudenten Jonathan: “Jag kommer sakna Pressbyrån mest”

INTERVJU. För fyra månader sedan anlände den tyske utbytesstudenten Jonathan till Stockholm. Under sin tid i landet har han hunnit konstatera att Pressbyrån och kanelbullar är det bästa med Sverige medan “Plattan” i centrala Stockholm det absolut värsta.

Kulturskole-läraren Sverker: “Jag har det bästa jobbet i världen”

INTERVJU. Forskning visar att elever som studerar musik också presterar bättre i skolan. Vår korrespondent Elina Wahlund har träffat piano- och ensemblepedagogen Sverker Magnusson som vittnar om detsamma. Långa köer och budgetnedskärningar kan bli dyrt för samhället, menar Sverker.

De sa till mig “bror du är duktig, men ingen i orten blir fotbollsspelare”
Sport

De sa till mig “bror du är duktig, men ingen i orten blir fotbollsspelare”


KRÖNIKA. Piero Renteria har spelat fotboll hela sitt liv och många gånger fått höra att man bara kan bli proffs om man har pengar och kontakter. Vad behöver förändras för
Sport
Visa nyheter
Grattis på födelsedagen! Är du redo för mönstring?
Samhälle

Grattis på födelsedagen! Är du redo för mönstring?


KRÖNIKA. 2017 återinfördes värnplikten i Sverige, vilket innebär att alla 18-åringar som anses lämpliga blir kallade för att göra lumpen. Lissett Palma Neira frågar sig varför allt färre frivilligt anmäler
Samhälle
Visa nyheter
Aftonbladet-journalisten Britt: “Det har varit tufft och lärorikt”
Media

Aftonbladet-journalisten Britt: “Det har varit tufft och lärorikt”


INTERVJU. Under 2022 har några av våra unga korrespondenter haft en mentor på Aftonbladet. Jenny Grahn passade på att intervjua Britt Peruzzi om hur hon hamnade i journalistiken och vad
Media
Visa nyheter