Emilia Lindholm, vår korrespondent från Lund, dyker in i en drömsk karneval-yra full av euforiska studenter, nostalgiska föredettingar, cirkus och färgglada figurer. Välkommen till mytomspunna Lundakarnevalen.
Det börjar blir svårt att cykla genom Lund nu. Tält står uppradade på hela Lundagård, stora stängsel skärmar av den annars ganska lugna parken och studenterna har byggt färgglada roliga figurer som står utplacerade runt om i stan. I flera månader har tusentals studenter byggt kulisser, ordnat fest efter fest och nu börjar allt komma på plats. Det är bara några dagar kvar till den mytomspunna Lundakarnevalen som detta året har temat Katastrofalkarneval, något som inte kan blir något annat än katastrofalt (roligt). I varje samtal jag och mina vänner har diskuteras helgens kommande galej fram och tillbaka. Vänner från Stockholm, Halmstad och andra ställen i Sverige kommer ner till Lund för helgens firande. Vi ska inleda helgen på fredag med reunion-middag innan vi fortsätter ut i natten. Sedan dagen jag satte min fot i Lund har jag fått höra historier om dessa dagar och nu ska vi äntligen få uppleva det själva.
“Det är som en egen värld mitt inne i stan.”
Det är fredag, klockan är strax innan 15.00 och jag kliver av tåget i Lund. I flera veckor har det förberetts inför helgens karneval, men när jag går från perrongen är det inte så stor skillnad från alla de andra gånger jag gått mot Clemenstorget. Det är lite mer människor i rörelse och den glada stämningen är något mer påtaglig. Det är först när jag promenerat några 100 meter bort som jag möter det första tecknet på att något speciellt händer i stan. Det är alltid väldigt mycket cyklar i Lund, men denna gången står de uppradade i ett organiserat kaos och fyller den lilla parken som annars är prydd med en staty och några bänkar. När jag rundar hörnet där vårt gamla plugghak ligger är det som att en våg slår emot mig. De är här alla är, i Lundagård och på karnevalsområdet. Området är avspärrat med stora stängsel och det är svårt att se in utifrån. Det är som en egen värld mitt inne i stan. En värld som just nu alla vill komma in i, även jag.
Jag tänker på hur häftigt det är att ett så här stort event har anordnats av oss studenter. Nu ska jag försöka äntra denna kapsel av energi för att lokalisera mina vänner. Vi ska gå på cirkus, men det är ingen vanlig cirkus utan ett spektakel fyllt med studentikos humor och djur som gör uppror. Efter cirkusen skiljs jag åt från mina vänner för att ta mig till nästa händelse. Denna gång en middag, som egentligen inte har någonting med karnevalen att göra. Det blir dock symboliskt för vad karnevalen är för många. Vänner runt om i landet kommer ner, samlas och umgås.
“Människor befinner sig i någon slags eufori – till och med vakterna står och dansar.”
Att sommaren snart är på ingång är påtagligt på kvällen, men kylan sitter kvar. Efter en härlig middag på uteserveringen är jag och mina vänner redo för att ansluta oss till Karnevalen. Det spelas hög musik när vi kommer fram och det känns verkligen som att alla är här. Målet var att hålla ihop gruppen, men det spricker snabbt när den ena efter den andra börja dra iväg på eget håll. Människor befinner sig i någon slags eufori – till och med vakterna står och dansar. De annars ganska bruna och vita gamla traditionella byggnaderna är nu upplysta i blåa och lila färger. Vi ställer oss i den aningen oorganiserade kön för att tillsammans med 2000 andra studenter försöka ta oss in genom portarna på AF-borgen för en kväll på dansgolvet.
Det är lördag förmiddag i Lund. Jag går hemåt för att ta en paus och smälta gårdagens intryck. När jag går längs kullerstensgatorna möter jag en stad som kraftsamlar. Det är en timme tills det traditionsenliga karnevalståget. Ett tåg fyllt med orkestrar och färgglada vagnar. Det är bara fantasin som sätter gränser. På min lilla vandring möter jag något trötta studenter som försöker lista ut var de ska stå för att se sin kompis som är med i tåget. En barnfamilj där pappan är fylld av nostalgi. Men de som är mest nostalgiska är alla de gamla studenter som stolt spatserar runt med vänner och berättar om sin tid som karnevalist för 20 år sen. Om det är någon gång jag går mot folkströmmen så är det nu. Jag tänker att det finns ju en kväll och en morgondag också. Åh vad jag älskar mitt Lund, just nu när allt som har med studentlivet är som på steroider.
Källa: lundakarnevalen.se
