INTERVJU. Caisa Johansson är socialdemokrat och William Oldenborg är moderat. De är varandras ideologiska motsatser, ändå är de eniga om mycket. Som att det är viktigt att kunna samtala med alla, oavsett var man står politiskt.
Caisa gick med i socialdemokraterna 2018 efter att hon följt med kompisarna på ett antal möten. Sedan dess har hon varit fast.
— Ju mer jag engagerade mig, desto mer fast blev jag i politiken.
William gick med i MUF, Moderata ungdomsförbundet, för två år sedan. Under en tid var han förste vice ordförande för MUF i Västernorrland. Nu lägger han sitt engagemang på att vara ordförande i elevkåren.
Det var i samband med ett av elevkårens möten som de två först kom i kontakt, eftersom Caisa tidigare varit ordförande för elevkåren.
— Jag ringde Caisa när jag blev ordförande för att fråga om ordförandeklubban, säger William och skrattar.
Hon kommer ihåg samtalet.
— Jag var påväg till Umeå och tänkte att jag var färdig med elevkåren.
De stöter på varandra i olika sammanhang och då är meningsskiljaktigheterna inget de tänker på. Det är inte heller meningen att de ska hålla med varandra, tycker Caisa.
— Vi lär oss av att stöta och blöta med varandra och av att våga ta emot kritik.
Hon anser att det är avgörande att umgås med meningsmotståndare för att som politiker fatta bra beslut för hela befolkningen.
— Man måste prata med alla, annars får vi bara halvdana lösningar och servettbudgetar.
William instämmer.
— Det är viktigt att vi har olika partier för att representera hela befolkningen.
På daglig basis är polarisering inget de märker av. Ofta är politiker eniga inom kommunpolitiken, berättar Caisa. Däremot märks polariseringen av i andra rörelser ute i samhället, påpekar William och nämner Nordiska motståndsrörelsen och partiet Nyans som är två rörelser på motsatta sidor. NMR med sin ideologi hos nazismen, och Nyans som verkar för minoritetsgruppers rättigheter.
— Jag blir väldigt ledsen och rädd när människor går ut och demonstrerar mot yttrandefriheten, konstaterar William.
Men båda ser att det finns hopp. Caisa säger att hon blev överraskad över hur mycket man egentligen själv kan påverka.
— Det tänker man inte på när man är 15 eller 16, då upplever man att politiken är långt bort. Därför är det så viktigt att ungdomsförbunden får komma in på skolorna. Varje parti har ansvar att söka upp ungdomar. Kanske behöver man bara ta en fika, för att inse att vi är mer lika än vad vi tror.
