Den kvinnliga superhjälten

Den här texten är en del av en artikelserie som är skriven av Evelin Nyberg. Artikelserien lyfter olika metoder, verktyg och analyser kring hur underrepresenterade grupper porträtteras i förhållande till filmens berättelse och rollkaraktärer. I just den här texten får vi ta del av hur hur den kvinnliga superhjälten porträtteras och hur hennes rollkaraktär förhåller sig till filmens berättelse och händelser.

Ibland benämns kvinnor som starka när de har egenskaper som enligt normen tillhör mannen, som fysisk styrka, arrogans eller våldsamhet. De egenskaper som är normativa för kvinnor, som omhändertagande, känslighet och irrationalitet, brukar inte vara de främsta egenskaperna som definierar en stark karaktär. Även om det inte är något konstigt att kvinnor har egenskaper som uppfattas som typiskt manliga, och det ska vara så, så kan man undra om även traditionellt kvinnliga egenskaper ses som styrkor i den starka kvinnliga karaktären. Och om den starka kvinnan ens får ta kontrollen över sin egen berättelse.

Stereotypa roller i mainstream-kulturen
I diskussionen kring de starka kvinnliga karaktärerna blir mainstream-kulturen särskilt intressant, eftersom den på ett osynligt sätt kan sprida, upprepa och förstärka värderingar och sociala roller i den icke ont anande publiken. Den omåttligt populära superhjältegenren är särskilt mansdominerad och har stereotypa roller för män och kvinnor. Men för några år sedan började ändå serietidningsjättarna Marvel och DC basunera ut filmer med en kvinna i huvudrollen. DC var först ut med Wonder Woman (2017), den första filmen med en ensam superhjältinna i huvudrollen sedan 2004. Under perioden mellan de två filmerna som handlade om en superhjältinna hade åtta filmer med en ensam superhjälte i rollen producerats av DC Comics, varav tre Batman-filmer och två helt olika Superman-filmer med olika skådespelare i huvudrollen. Captain Marvel (2019) som var Marvel Cinematic Universes första film med en ensam superhjältinna i huvudrollen var också Marvels filmuniversums tjugoförsta film. Innan de gav en kvinna huvudrollen hade Iron Man, Thor, Captain America redan hunnit få trilogier.

”…alla hennes övriga egenskaper, och särskilt de som är traditionellt kvinnliga, gör henne svag”

Just för att Captain Marvel och Wonder Woman var först ut med egna filmer, och har hyllats för att de representerar kvinnor, gör dem intressanta för en närmare analys. Dessutom bör det påpekas att filmerna inte har gett upphov till någon våg av superhjältinnefilmer, trots att de första blev pengamässiga succéer. Än så länge är det bara antihjältinnan Harley Quinn och Marvels Black Widow som också fått sina egna filmer efter Wonder Woman och Captain Marvel. Superhjältinnorna har framställts som starka kvinnliga karaktärer, och om filmerna har en stark kvinnlig karaktär i huvudrollen så borde det väl vara självklart att det är hon som driver handlingen framåt? För är inte det poängen med att kvinnan får huvudrollen? Nja, tydligen inte. En närmare titt på filmernas vändpunkter visar att det långt ifrån alltid är kvinnan själv driver berättelsen som handlar om henne. Det är inte heller självklart att hennes kvinnliga egenskaper porträtteras som styrkor.

Nutida exempel
Låt oss börja titta på Wonder Woman, filmen kom 2017 och många hyllade den för att den hade en superhjältinna i huvudrollen, medan den också fick kritik för att Wonder Woman kliver in på slagfältet i en baddräkt. Det är problematiskt att en Wonder Woman som inte kunnat betraktats som sexig säkerligen inte hade fått en egen film, men frågan är om ens den sexiga Wonder Woman fått huvudrollen. Gång på gång är hjältinnans agerande en direkt reaktion på mannens agerande, istället för att göra val baserat på egna erfarenheter. Hjältinnan i den här berättelsen har som syfte att skydda mänskligheten, men det är först när hon får höra den manliga karaktärens åsikter som hon går emot sitt samhälle för att uppfylla sitt syfte. Under berättelsens gång väntar hon ständigt in den mänskliga mannens åsikter innan hon agerar. När hon för en gång skull agerar själv så är hennes idé inte tillräcklig, i slutändan krävs det att mannen kliver in med sina idéer för att hennes irrationella idé ska lyckas. Eftersom det inte är superhjältinnan som driver handlingen i den här filmen så går det att ifrågasätta både om hon har huvudrollen i filmen och om hon ens kan klassas som en stark kvinnlig karaktär.

Mot filmens slut är vår hjältinna uppenbart nedslagen efter att ha misslyckats med att ensam kunna identifiera den riktiga skurken, något som aldrig verkar vara ett problem för till exempel Batman eller Captain America. Wonder Woman vill inte slåss mer trots att mannen försöker förklara att hon måste slåss för det hon tror på. Det är först när den riktiga skurken själv, en man, förklarar sin plan för den aningslösa hjältinnan som hon börjar försöka slåss igen. Men hon kan inte vinna för hennes krafter har inte nått sin fulla potential än, då kliver mannen, hjältinnans kärleksintresse, in igen och offrar sitt liv för att rädda världen. Hennes sorg över hans uppoffring gör att hennes fulla kraft förlöses och hon kan slutligen nå sitt syfte, och i hennes seger citerar hon mannen som har offrat sig. Detta hade kunnat vara en fin stund i filmen, men det är något som skaver. Hjältinnan har känt den här mannen under en väldigt kort period, ändå är det han som förlöser hennes kraft. Däremot i början av filmen när Wonder Womans moster, som varit hennes mentor hela livet, dör i hennes armar ger det inga effekter på hjältinnans krafter. Slutsatsen är att en hjältinna är aldrig mer än hennes man och att kvinnan behöver en man för att nå sin fulla potential. Det enda som gör Wonder Woman överlägsen mannen är hennes styrka, alla hennes övriga egenskaper, och särskilt de som är traditionellt kvinnliga, gör henne svag.

Över till Captain Marvel, här blir det bättre. Här lyckas hjältinnan gång på gång slå sig fri på egen hand, och det är inte bara hennes superkrafter som gör att hon kan rädda sig själv och andra. Hon får dessutom välja helt själv om hon ska agera i en situation eller inte, och om hon kan rädda en person så gör hon det. Hon är inte bara omhändertagande, hon är också impulsiv och har självförtroende. Till skillnad från i Wonder Woman, där hjältinnans självförtroende framställs som naivitet och irrationalitet, är det Captain Marvels självförtroende som gör att hon reser sig upp igen efter varje misslyckande. Det är också den insikten om sig själv som gör att hjältinnan i den här filmen förlöser sina krafter och vinner över skurken, utan att någon man behöver göra något.

Framtidens rollporträttering
Kvinnor börjar få närvaro i filmer, men bara för att en kvinna får titelrollen i en film gör det inte henne till en “stark kvinnlig karaktär”. Kvinnor kan fortfarande porträtteras som passiva, inkompetenta och underlägsna männen, trots att deras namn är titeln på filmen. Men de kan också porträtteras som handlingskraftiga och kompetenta. Minimum för en definition av en stark karaktär bör vara att de själva är de som påverkar sin berättelse mest. En stark kvinnlig karaktär bör dessutom innebära att de typiskt kvinnliga egenskaperna porträtteras som styrkor, istället för att bara vara attribut som är till för att framhäva mannen.

De olika porträtteringarna i olika filmer med kvinnliga huvudroller, reflekterar att det också finns olika parallella kvinnobilder i samhället. Det innebär att vissa kan argumentera för att kvinnor och män är jämställda, samtidigt som objektifierande bilder fortsätter att produceras. Olika uppfattningar om kvinnors kompetens reproduceras samtidigt som det kan uppfattas som att jämställdhet är uppnått när arbetet bara har börjat. Detta gör att arbetet för jämställdhet försvåras. Om vi istället skulle visa traditionellt kvinnliga egenskaper som styrkor, skulle det också kunna lära barn och unga att det inte är deras svagheter, utan andra former av styrkor som också är nödvändiga.

Kvinnor börjar få ta plats och det är toppen. Men det är också bara början. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade och när de kvinnor som får ta plats inte ens får påverka sin egen berättelse så påverkar det också hur vi ser på kvinnors roll i verkliga livet. Förväntas den starka kvinnan, var hon än är, vara mer än en klapp på axeln för de som gett henne plats? Eller ges hon också utrymme att genomföra sina idéer, uttrycka sina åsikter och bli lyssnad på? Än så länge kanske hon bara är där för att försöka få alla “svaga kvinnor” att inbilla oss att det finns en chans för oss också.

Foto: Unsplash, King Lip