Paniz Yousefi: “Parabadminton ska spelas med glädje och på blodigt allvar”
Sport

Paniz Yousefi: “Parabadminton ska spelas med glädje och på blodigt allvar”

Paniz Yousefi, 25, vill att personer med fysiska och kognitiva funktionsvariationer ska kunna idrotta och nå sin fulla potential. Som grundare till projektet Parallell Play bidrar hon till att göra idrottsvärlden till en mer inkluderande plats.

På en av alla limegröna badmintonbanor står träningsledaren Paniz Yousefi med sitt racket i högsta hugg. Framför henne ligger rader med staplade fjäderbollar klara att servas över till atleterna på andra sidan nätet. Det går undan när BMK Wätterstads parabadmintongrupp övar på grundslag. För en utomstående ser det ut som om spelarna pressas alldeles för hårt men så är inte fallet.
– När man sitter i rullstol och inte kan röra sig helt fritt på planen krävs ett snabbt tempo för att få upp flåset ordentligt, förklarar Paniz Yousefi.

I lokalen spelar amatörer, en barngrupp och para-atleterna sida vid sida. Ljuden från hejarop och skratt blandas med skarpa uppmaningar om att ta i hårdare. Paniz började spela vid elva års ålder och hon har älskat idrotten sedan dess. För henne är det självklart att badminton ska vara en inkluderande sport. Därför anordnar hon träningspass för paragruppen ett par gånger i veckan.

För ungefär två år sedan startade Paniz projektet Parallell Play med syftet att hjälpa idrottsklubbar att erbjuda träningstillfällen för personer med funktionsvariationer. Projektet stöds genom IOC Young Leader-programmet, en satsning av Olympiska kommitten som hjälper unga ledare att starta upp inkluderande idrottsprojekt.
Parallell Play finns i Jönköping, Stockholm, Sundsvall och Uppsala men målet är att skapa engagemang över hela landet. Nyligen uppmärksammades initiativet när Paniz nominerades till årets peppare på Idrottsgalan, något hon såg som en möjlighet att nå ut med sitt budskap.
– Vem som helst ska kunna gå till vilken idrottsklubb som helst och träna oavsett vilka förutsättningar man har, säger hon.

För ett par år sedan hjälpte Paniz till någon gång då och då med att leda paragrupper i hemstaden Uppsala. En erfarenhet som visade sig vara en stor källa till inspiration. Hon lyser upp när hon berättar om hur idén till Parallell Play föddes.
– Jag fick följa en person med en kognitiv funktionsvariation hemma i Uppsala. Först fick han testa att träffa en ballong och bara två år senare kunde han slå hårda slag mot en vanlig fjäderboll. Hans utveckling var helt otrolig att se men det var framför allt glädjen i hans ögon som inspirerade mig.

Under den här tiden studerade Paniz till apotekare och på fritiden jobbade hon med badmintoninitiativet “Better Future with Fyrisfjädern”, ett integrationsprojekt i stadsdelen Gottsunda. Passionen för inkluderande idrott förändrade Paniz liv från en dag till en annan. När hon tog kontakt med ett företag som tillverkar proteser, i hopp om att inleda ett samarbete inför lanseringen av Parallell Play, fick hon reda på att Sveriges enda ortopedingenjörsutbildning finns i Jönköping.
– Jag tänkte, “Varför ska jag inleda ett samarbete när jag kan lära mig att göra proteser själv?” Efter att ha gått färdigt utbildningen skulle jag kunna utforma egna proteser för para-atleter.

I dag studerar hon sitt andra år på Hälsohögskolan och drömmen om att kombinera yrket med idrotten kvarstår. Trots att Paniz djärvt gav sig iväg från sin tillrättalagda tillvaro i Uppsala var det ett stort steg för henne att flytta till Jönköping. Samtidigt som utbildningen drog igång ville hon ta reda på om det fanns något intresse för parasport i stan. Hon skrev en lista på alla grundsärskolor i Jönköping och cyklade runt till dem för att marknadsföra sin idé.
–Jag packade väskan med racketar och bollar och drog i väg. Jag fick träffa en del klasser och lämna broschyrer om projektet. Det är otroligt hur bra det har gått med Parallell Play sedan dess, det beror nog på att behovet av inkluderande idrottsaktiviteter har varit så stort.

”Tyvärr tar samhället sällan personer med funktionsvariationer på allvar när de säger att de vill nå toppen.”

När para-atleterna i BMK Wätterstad tränar bär de tröjor med Parallell Plays logga över bröstet. I rullstolsgruppen satsar en av atleterna på att representera Sverige. Därför spelar de med stor glädje, härlig gemenskap och på blodigt allvar. Enligt Paniz är det den bästa kombinationen för att bli bäst på det man gör. Tyvärr tar samhället sällan personer med funktionsvariationer på allvar när de säger att de vill nå toppen. Det brinner i Paniz blick när hon utvecklar sitt resonemang kring hur bristen på tillgänglighet tar sig uttryck.
– Många säger “Vad duktig du är som spelar badminton fast du sitter i rullstol”. Det är lika absurt som att säga “Vad duktig du är som spelar badminton fast du är tjej”. Alla måste få tillgång till det vardagliga idrottandet för att kunna nå sin fulla potential.

När träningen är slut måspringer Paniz genom de smala korridorerna i idrottshallen med två sportrullstolar framför sig. Hon berättar att deltagarna lär henne precis lika mycket som hon lär dem.
– Jag har testat att spela i rullstol ett par gånger för att bättre förstå tekniken. Jag trillade baklänges flera gånger om, säger hon och brister ut i skratt.

FAKTA: Parabadminton 
Parabadminton är ett samlingsnamn för olika typer av badminton som spelas av personer med fysiska och/eller kognitiva funktionsvariationer. De tre primära klasserna inom idrotten är Wheelchair, Standing och Short Stature (kortvuxna). Källa: Svenska badmintonförbundet

Emanuel Silva
Emanuel Silva

Relaterade produktioner

De sa till mig “bror du är duktig, men ingen i orten blir fotbollsspelare”

KRÖNIKA. Piero Renteria har spelat fotboll hela sitt liv och många gånger fått höra att man bara kan bli proffs om man har pengar och kontakter. Vad behöver förändras för att fler ska få möjligheten att följa sin dröm?

Ja, vi gråter också, men inte med er

KRÖNIKA. Den 19 november är det Internationella mansdagen. Ofta pratar man om det kan vara svårt för killar att prata om sina känslor och att gråta. Men stämmer det att det är så? Vilgot Ahlborg berättar om när han grät sist och varför han inte gör det med alla.

Hur ser fotbollen ut för tjejer i Botkyrka?

Tullinge TP är en av Botkyrkas få fotbollsföreningar med tjejlag. Trots att intresset och förutsättningarna ständigt ökar, finns det fortfarande bara ett fåtal klubbar som har tjejlag i Botkyrka. Spelarna i Tullinge TP Damjuniorer vill se en ökning av satsandet på damfotbollen i kommunen.

Danials resa från knock-out till starkast i ringen

KRÖNIKA. Unga korrespondenten Danial Arshad berättar om sin väg från att inte se någon mening med livet, till att bli en framgångsrik boxare och entreprenör som nu vill hjälpa andra.

Skidåkaren Elina, 20, startar eget företag: ”Jag vill finansiera min egen elitsatsning”

En av Järpens längdstjärnor intog i juni entreprenörskapslägret för de 100 främsta unga entreprenörerna i Sverige. Med ett ben i varje båt hoppas Elina Franzén kunna kombinera sina talanger. – Jag vill finansiera min egen elitsatsning, säger Elina Franzén.

Så fann Nora Khalil sin röst
Kultur

Så fann Nora Khalil sin röst


INTERVJU. Botkyrkaförfattaren Nora Khalil gör succé Sverige över med sina böcker och föreläsningar. Minna Lövkvist och Tindra Lenngren träffar Nora för att få veta hur hon fann sin röst. Texten publicerades
Kultur
Visa nyheter
Ska könet få avgöra en människas liv?
Samhälle

Ska könet få avgöra en människas liv?


KRÖNIKA. Vad är jämställdhet och hur långt har vi egentligen kommit? Problemen med jämställdhet finns ju i alla åldrar och kulturer och därför måste vi tillsammans lösa dem, skriver Hallelujah
Samhälle
Visa nyheter
Arbetsliv

"Var realistisk", säger de


KRÖNIKA. Föräldrar har ofta stor makt över sina barns framtid. Men ibland inser de inte hur stor påverkan de har. Hur många drömmar de kan förstöra med bara några ord.
Arbetsliv
Visa nyheter