Polisens informationsfilm om sexbrott på nätet är en käftsmäll till alla som fått nakenbilder av sig själva spridda på nätet, skriver Emmy Mörk Lundberg.
Tänk er att en ung tjejs nakenbilder har läckt på nätet. Hon börjar googla efter information om vad hon ska göra. Videon ”Är det delbart? Om att ta, ha och dela nakenbilder.” från Polisens officiella youtubekanal poppar upp. Perfekt! Här måste hon ju kunna få hjälp. Det är ju trots allt polisen. Femton minuter senare känner hon sig inte ett dugg lättad. Skammen växer sig starkare. Ångesten blir värre. Det här var alltså mitt fel? Så vad fan ska jag göra nu?
Filmen visades i skolan
Nyligen hade vi temadag i min gymnasieskola. Det skulle informeras om grooming, prostitution och sexualbrott och på en av lektionerna fick vi se ” Är det delbart? Om att ta, ha och dela nakenbilder.” I filmen ber en kille en tjej om en nakenbild av henne. Efter lite tveksamhet skickar tjejen en bild. Killen tar en skärmdump och råkar sedan lämna telefonen framme. En vän får tag i bilden, som skickas vidare till nästa kompis, som skickar vidare till nästa vän, tills snapchat-användaren ”calle31” får tag på den. ”calle31” skickar en oönskad dickpick till tjejen och pressar henne på fler bilder. Gör hon inte som han vill hotar han med att skicka nakenbilden till hennes föräldrar. Till slut hamnar tjejen på en nätsida med hela sitt namn utskrivet. Hon är full av skam, ångest och skuld. Det var inte så här det skulle gå till! Filmen avslutas med en vit text mot en svart bakgrund: ”Tänk efter innan du TAR, HAR eller DELAR bilder”.
Polisen skambelägger
Det blixtrar av ilska framför mina ögon. Polisens informationsfilmer ska informera – inte skambelägga unga som skickar nakenbilder. Här har de världens chans att lyfta ansvaret från den som utsatts för brott. I stället läggs fokus på hur offret i den här situationen har agerat.
Kvinnliga våldtäktsoffer har länge fått höra bisarra tankar som: ’om du inte hade klätt dig så där hade du inte blivit våldtagen.’ Polisens film är samma sak, i digital form.
Vi unga lever i en digital värld. Hur vi kommunicerar och bygger relationer ser annorlunda ut än för äldre. För det mesta går vi inte på bio, vi ser på Netflix. Oftast går vi inte på en blinddate som en gemensam vän ordnat, vi använder Tinder. Ibland har vi inte vanligt sex, utan sextar via bilder och sms.
Det polisen gör med sin film är att skrämma framför allt unga tjejer från att leva sitt liv och ha en sexualitet. När hela problemet egentligen ligger i det bristande ansvaret hos mottagaren, som använder den digitala kommunikationen som ett vapen.
Lägg ansvaret på brottslingarna i stället
Nej, alla skickar inte nakenbilder, men många av oss gör det. Kvinnliga våldtäktsoffer har länge fått höra bisarra tankar som: ”om du inte hade klätt dig så där hade du inte blivit våldtagen.” Polisens film är samma sak, i digital form. I stället för att stötta brottsoffer eller informera om vad brotten kan leda till för straff för att skrämma framtida gärningsmän så säger man: Skicka inte nakenbilder – då kanske du blir utsatt för ett brott! En informationsfilm från vårt lands rättsväsende som lyfter ansvaret från brottslingar, och lägger det på brottsoffret. En käftsmäll till de som fått sina nakenbilder spridda över internet.
Hur kan det gå så fel?
