Musikaktuelle Aleksi “Aki” Swallow pratar om den egna uppväxten och om medias bild av problemen i förorter som Botkyrka. – När media och politiker hetsar och pratar om gängkrig och no-go zoner så leder det tyvärr till att folk i resten av samhället automatiskt ser ner på oss.
Aleksi “Aki” Swallow är en av de största hiphop-artisterna i Botkyrka och Sverige. Han växte upp i Gottsunda, Uppsala, men flyttade till Alby när han var 19 år.
AKI är känd för sina medvetna och lyriska raplåtar, där han uttrycker sig ärligt och uppriktigt. I sina låttexter tar han till exempel upp sociala och psykiska aspekter kring gatuvåldet. Jag hör av mig till Aki för att fråga honom hur han tänker kring skjutningarna och våldet i Botkyrka och vilka lösningar det finns för att bromsa utvecklingen.
Hur var din uppväxt?
– Bra. Inte mycket pengar men mycket kärlek.
AKI berättar att han skrev sin första raplåt när han var ungefär nio. Han blev inspirerad av dåtidens kända rappare och började med att imitera sina idoler.
Vad handlar “När Solen Går Ner” om och vad hade du för tankar eller känslor när du skrev låten?
– När solen går ner handlar om frustrationen och hopplösheten man känner när vi dödar varandra i förorten.
Vad tänker du kring skjutningarna och våldet i Botkyrka?
– Det är just frustration och hopplöshet.
Hur påverkar det oss i Botkyrka psykiskt? Vilka tankar får man?
– Det påverkar oss i Botkyrka psykiskt eftersom man oftast känner den som drabbats av våldet, då vi alla bor i samma område. Det kan leda till att man känner sig ledsen, osäker och lätt traumatiserad om våldet har påverkat någon nära dig.
Hur påverkade skjutningarna och våldet dig när du var ung?
– När jag var ung var det inte lika vanligt med skjutningarna, så det har påverkat mig mer i vuxen ålder.
Tycker du att frågan kring skjutningarna, mordfallen och orättvisan tas upp för lite i till exempel nyheterna, den svenska hiphopscenen eller allmänheten?
– Nej, jag tycker att det pratas om hela tiden, överallt. Iallafall skjutningarna och “nätverken” i förorten. Men man kanske inte pratar om det på rätt sätt utan det är mer som en skräckpropaganda och en bisarr fascination för barn som dör.
”När media och politiker hetsar och pratar om gängkrig och no-go zoner så leder det till att folk i resten av samhället automatiskt ser ner på oss, tyvärr.”
AKI förklarar att frågan kring hur man ska förebygga och lösa problemet inte tas upp så mycket, där politikerna istället vänder sig mot förslag som flera polisinsatser och hårdare straff.
Hur är konfrontationen/inställningen till gatuvåldet, och hur tycker du att detta påverkar synen på Botkyrka?
– Jag tror folk som inte har en personlig relation till Botkyrka eller valfri förort kan tro att det är livsfarligt att bo här och blir rädda för att komma hit, vilket i sin tur gör att ungdomarna och de boende i Botkyrka antingen tar åt sig och mår dåligt eller omfamnar det. Man blir stolt över att vara utstött och man finner styrka i folks rädsla för ens område, vilket skapar en skev situation. Sen är det ju svårare att få jobb och överhuvudtaget bli antagen i samhället när man bor här. Inte omöjligt, men svårare. När media och politiker hetsar och pratar om gängkrig och no-go zoner så leder det tyvärr till att folk i resten av samhället automatiskt ser ner på oss.
Vad tycker du borde göras för att minska skjutningarna och morden bland unga i Botkyrka?
– Jag vet inte, och jag tänker på det ofta. Det jag i alla fall är övertygad om är att det är i förebyggande åtgärder vi får en långsiktig lösning, hårdare straff och mer poliser skapar bara ett hårdare klimat. Ungdomarna föds och växer upp här men man känner sig ändå utanför. De behöver känna att de är en del av landet och att det är ok att drömma, och att drömmarna går att uppnå.
Aki fortsätter och berättar att han tror att utbildning och jobb kan hjälpa situationen ordentligt.
– Sen tror jag att Sverige behöver se över narkotikalagstiftningen. Kanske även inse att nolltolerans inte riktigt fungerade utan bara skapade en jättestor svart marknad och folk med missbruksproblem på anstalter. Plus en jättehög narkotikadödlighet.
Hur kan vi som samhälle och människor/individer hjälpa varandra?
– Vi kan ta hand om varandra. Vara uppmärksamma på varandras problem och försöka hjälpas åt, även uppmärksamma varandras talanger och hjälpas åt att nå mål.
Om du var politiker i kommunfullmäktige, riksdagsledamot eller statsminister, vad skulle du först göra för Botkyrka?
– Avgå. För att jag är ingen politiker och skulle inte göra jobbet som det borde göras.
Foto: Pressbild/Mario Mendoza
Texten publicerades för första gången i tidningen Shoo 2021
