Rasismen efter Black Lives Matter: “Varför blir vi fortfarande inte hörda?”
Samhälle

Rasismen efter Black Lives Matter: “Varför blir vi fortfarande inte hörda?”

Under de senaste årens Black Lives Matter-protester har miljontals människor, företag och till och med regeringar erkänt att de ser problemet med rasism. Så varför händer inget? Unga Korrespondenters Serena Oladokun skriver om den rasism hon själv har upplevt.

2020 präglades av många stora händelser. Världen drabbades av en pandemi, Kanye West kandiderade för att bli USA:s president och den amerikanska polisens mord på George Floyd tände gnistan till den senaste vågen av Black Lives Matter-protester. Protesterna skedde världen runt, skapade en “trend” på sociala medier och öppnade för en diskussion om hur svarta blir behandlade och ett samtal om deras upplevelser av rasism och rasprofilering. Precis som alla trender har ett slut, så har även denna tystnat alltmer. För ett ögonblick blev rasism en diskussion som många, framförallt ungdomar, involverade sig i. Kanske särskilt mycket när det gällde frågor som användningen av n-ordet, kulturell appropriering och blackfishing. Men skedde det verkligen någon förändring? Började vi ta dagens rasism på allvar?

Till att börja med vill jag säga att rasism alltid funnits i Sverige. Jag tror att många ser Sverige som ett så “utvecklat” land där alla behandlas lika, att Sverige är väldigt accepterande, och att vi jämfört med andra länder har det så himla bra. På ett sätt är det rätt. Att växa upp i Sverige gör en priviligerad, skolan är gratis och det finns många möjligheter att lyckas. Men det finns fortfarande många fel och orättvisor som behöver tas upp och rättas till.Något jag tycker svenska medier är dåliga på att belysa är upplevelserna som just unga svenskar med afrikansk bakgrund bär på. 

Jag, en 16 årig afro-europeisk tjej som är uppväxt i Sverige, har sett, upplevt och påverkats av diskriminering och rasistiska kommentarer i större delen av mitt liv. Redan som 6-åring var jag van vid otrevliga kommentarer angående mitt hår, hudfärgen min pappa har och ignoranta lärare som använde sig av ord och fraser som gjorde mig obekväm. Om jag skulle skrivit om alla de rasistiska upplevelserna jag har hört från mina vänner, folk jag känner och de jag sett med egna ögon som aldrig anmäldes skulle texten bli en hel bok.

I Viktorija Kalonaitytés rapport “Att färgas av Sverige” från 2007 berättar 33 ungdomar och unga vuxna med afrikansk bakgrund om sina upplevelser av rasism och diskriminering i Sverige. Precis alla hade upplevt någon form av negativ särbehandling, vissa mycket grövre än andra med bland annat integritetskränkningar, uteslutning och undvikande, kriminalisering samt våldshandlingar. Rapporten tar också upp i vilka sociala rum upplevd diskriminering och rasism tar plats, samt ungdomarnas strategier för att hantera diskriminering och rasism i samhället. Även om rapporten skrevs för 14 år sedan kan jag se kopplingar till hur samhället är idag. 

Allt det här gör mig frustrerad. Att människor fortfarande ser ner på andra på grund av att de bär en annan hudfärg eller ursäktar att någon blir rasistiskt behandlad. Att rasism fortfarande finns i olika delar av samhället. Det värsta av allt är att jag fortfarande måste förklara detta, speciellt bland ungdomar. Utsatta personer blir arga, men ändå blir de inte hörda. Jag skriver detta eftersom jag helt ärligt vill ha en förändring. Så vad kan vi göra?

Rasism kommer alltid att finnas, oavsett om vi vill det eller ej. Vi kan inte gå in i folks tankar och ändra på vad vi själva anser är fel, men vi kan uppmärksamma, diskutera och lära ut så mycket vi kan. Som elev, lärare, förälder, vän, människa har vi ett ansvar. Problematiken kring rasistiska handlingar måste uppmärksammas. Endast då kommer folk inse hur fel det är och hur det påverkar människors självbild och vad man tror att man kan uppnå. Ända sen jag var liten har min pappa alltid sagt  “Ditt värde sitter inte i färgen på din hud.” Det har satt sig i mig. 

Det är vi unga som har ansvaret för hur framtiden ska se ut och vi har makt att förändra. Förändringen sker när vi börjar se på oss själva. Så till unga idag har jag en fråga: ska vi splittras och se ner på varandra på grund av våra olikheter? Eller ska vi börja stå upp för varandra och älska, samt acceptera, skillnaderna som gör oss unika?

Foto: Sarah Sediki

Serena Oladokun
Serena Oladokun

Relaterade produktioner

Oro och grusade framtidsdrömmar i spåren av pandemi och krig

REPORTAGE. Coronapandemin och kriget i Europa har påverkat och fortsätter att påverka många unga, både emotionellt, socialt och ekonomiskt. Unga korrespondenten Dejana i Malmö intervjuar ungdomar och en psykolog om hur man hanterar sin oro över saker som inte går att påverka.

Caroline: “Säg nej till fillerskulturen!”

KRÖNIKA. Det som idag känns som ditt fria val är om 20 år din dotters komplex och bara en förlängning av det förtryck som vi kvinnor levt under i tusentals år. När patriarkatet letar sig in under våra skinn har vi bara ett val att göra, skriver unga korrespondenten Caroline Hellström som säger nej till fillers.

Sara Rad: "Det handlar inte om slöjan, det handlar om fritt val"

Radio Totalnormal gästas bland annat av Sara Rad och Arjang, som båda föddes i Iran och nu bor i Sverige. Hur är det att följa revolutionen härifrån med släkt och vänner kvar i Iran? Hur är livet som hbtq-person i Iran? Och vad kan vi alla göra för att stötta kampen? Svaren på det och mycket mer hittar du i avsnittet.

Lunds unga dissar medborgarförslagen

KRÖNIKA. Unga korrespondenten Emilia undersöker fenomenet medborgarförslag och upptäcker att snittåldern på de som skickar in förslag i hennes hemkommun Lund är 65 år. Varför dissas medborgarförslag av unga? Kommuner behöver jobba på ett annat sätt för att ta del av ungas röster, menar Emilia.

Ja, vi gråter också, men inte med er

KRÖNIKA. Den 19 november är det Internationella mansdagen. Ofta pratar man om det kan vara svårt för killar att prata om sina känslor och att gråta. Men stämmer det att det är så? Vilgot Ahlborg berättar om när han grät sist och varför han inte gör det med alla.

Oro och grusade framtidsdrömmar i spåren av pandemi och krig
Hälsa

Oro och grusade framtidsdrömmar i spåren av pandemi och krig


REPORTAGE. Coronapandemin och kriget i Europa har påverkat och fortsätter att påverka många unga, både emotionellt, socialt och ekonomiskt. Unga korrespondenten Dejana i Malmö intervjuar ungdomar och en psykolog om
Hälsa
Visa nyheter
Caroline: “Säg nej till fillerskulturen!”
Hälsa

Caroline: “Säg nej till fillerskulturen!”


KRÖNIKA. Det som idag känns som ditt fria val är om 20 år din dotters komplex och bara en förlängning av det förtryck som vi kvinnor levt under i tusentals
Hälsa
Visa nyheter
Sara Rad:
Samhälle

Sara Rad: "Det handlar inte om slöjan, det handlar om fritt val"


Radio Totalnormal gästas bland annat av Sara Rad och Arjang, som båda föddes i Iran och nu bor i Sverige. Hur är det att följa revolutionen härifrån med släkt och
Samhälle
Visa nyheter