KRÖNIKA. 22-åriga iranskan Mahsa Amini greps av moralpolis för att ha burit sin slöja på fel sätt. Hennes död har utlöst massiva protester runt om i Iran. “Kvinnors kamp i Iran är allas kamp”, skriver unga korrespondenten Sarah Sediqi som vet hur det känns att inte få bestämma över sin kropp och sitt liv.
Det här berättelsen är bekant för alla kvinnor som har täckt sitt hår mot sin vilja, inklusive mig som är född i Afghanistan. Drömmen om att styla håret och gå ut på stan är inte möjlig för alla kvinnor. I länder som Afghanistan och Iran är det idag lag på att kvinnor ska bära hijab och om man bryter mot lagen måste man vara beredd på att bli straffad.
“Mahsa Aminis död har blivit en symbol för alla kvinnor som lever i förtryck i Iran.”
Efter att talibanerna tog över makten i Afghanistan har de propagerat för att alla kvinnor ska bära hijab, stanna hemma och bilda familj, eftersom man anser att det är kvinnans roll. Att hon är skapad för det. Innan maktövertagandet fanns ett hopp om att Afghanistan med hjälp av bistånd från västvärlden skulle lyckas skapa fred, trygghet och demokrati, men idag kan vi se hur tjejer tvingas sitta hemma efter sjätte klass. Dörrarna till arbetsmarknaden, universitetet och självständigheten är stängda för kvinnor.
I vårt grannland Iran går det nu i motsatt riktning: kvinnor tar över gator och demonstrerar om en bättre framtid. Samtidigt lever de under hotet av att bli fängslade, torterade och dödade. Detta hände 22-åriga Mahsa Amini, som blev gripen av moralpoliser och sedan dog den 16 september 2022. Händelsen blev mycket uppmärksammad och väckte stora protester. Mahsa Aminis död har blivit en symbol för alla kvinnor som lever i förtryck i Iran.
Kvinnors kamp i Iran är allas kamp oavsett nationalitet. Vi alla drömmer om en bättre och friare värld och därför måste vi visa stöd för människor som riskerar att dö för grundläggande rättigheter.
“Min syster har mardrömmar om att polisen griper henne och att hon blir piskad för att hon visat håret på gatan”
Mitt liv var planerat av andra från början. Jag skulle sluta gå i skolan och vara hemma för att bilda familj. Men jag visste att jag kan så mycket mer än att bara vara fru och mamma och att jag är skapad till att göra större skillnad än så i världen. Som kvinna har jag gått från att vara en tyst och lydig tjej, till att idag stötta alla kvinnor runt om i världen som kämpar för rätten till sin egen kropp. Jag vill vara en vägledare för andra flickor som upplever att de lever under förtryck, som mina kusiner i Afghanistan som håller sig hemma på grund av talibanernas barbariska syn på kvinnor.
Jag vill vara en röst för de som har slutat gå i skolan, täcker hela sitt ansikte och inte vågar gå ut själva. Min syster som bor i Iran är så trött på alla moralpoliser. Hon har mardrömmar om att polisen griper henne och att hon blir piskad bara för att hon visat håret ute på gatan.
Jag vill skänka styrka till alla tjejer som inte vågar säga ifrån och få styrka från de som vågar sätta ner foten och skrika: “Död åt diktaturer där kvinnor lever under förtryck!”
Avslutningsvis vill jag dela med mig av ett citat från den nigerianska poeten Ijeoma Umebinyuo som skriver: “Nobody warned you that the women whose feet you cut from running would give birth to daughters with wings.”.
Ni som har vingar: berätta om kvinnors kamp för andra.
