Sverige gav Rasmus Paludan allt på ett silverfat
Samhälle

Sverige gav Rasmus Paludan allt på ett silverfat

KRÖNIKA. Varför tilläts Rasmus Paludan bränna koraner runt om i Sverige? Vår Malmökorrespondet Dejana Saric skriver om yttrandefrihet och samhällets ansvar att skydda utsatta grupper mot manifestationer som går ut på att kränka deras mänsklighet.

Under påskhelgen började flera våldsamma upplopp ta fart i Norrköping, Örebro, Linköping, Rinkeby och Malmö då den högerextrema Rasmus Paludan fått tillstånd att hålla manifestationer som går ut på att kränka Koranen. Flera politiker har uttryckt avsky mot Paludans agerande, men hävdar att de måste ta hänsyn till yttrandefriheten som ju är en viktig del av vår demokrati. Men det finns ju gränser. Paludan uttrycker inte sina tankar och känslor, han ägnar sig åt omänskligt hat.

Jag och min syster hade en lång konversation på terrassen om de våldsamma upploppen som drabbade Malmö där vi bor. Jag kunde inte sluta tänka på hur politiker och polis hanterat situationen så fel. Denna stora besvikelse jag kände var svår att skaka av sig. Ilsket sade jag till min syster att alla är korkade och att det är Paludans fel att allt detta händer. Min syster stoppade mig i samma sekund och sade: “Men Dejana, du måste vara neutral.” Då slog det mig. Like a punch to the soul. Att vara objektiv och ta in vad alla tycker och känner utan att ta ställning är det svåraste som finns. Jag håller inte alls med om det Paludan uttrycker, men samtidigt är det hans rätt att tycka och säga vad han vill enligt yttrandefrihetslagen. Precis som det är min rätt att skriva denna krönika som du läser nu. Men jag är kluven, det finns så mycket fel som uppstått i denna situationen. Det jag vet är att det inte borde hanterats på detta sättet. Politikerna och polisen kan bättre.

Det är inte första gången vi ser Paludan manifestera och demonstrera i Sverige. Han har tidigare dömts till fängelse för hets mot folkgrupp. Politiker och poliser uppgav att de inte förväntade sig detta våldsamma upplopp, trots att exakt samma situation uppstod 2020! Då hade Paludan ansökt om tillstånd för koranbränning, men blev nekad då polisen ansåg att det fanns en påtaglig risk för att ordning och säkerhet inte kunde upprätthållas. Nu kom Sverige däremot som en butler i fin kostym och serverade Paludan det han efterfrågade på ett silverfat. Gissa vad som låg på silverfatet? Skapandet av konflikter mellan polisen och muslimerna. Att anta att alla deltagande i de våldsamma upploppen är troende muslimer är inte rätt eller sant. Men i samhällets ögon räcker det nog för att skapa den bilden. Det räcker med att det rapporteras om en förort som består av minoritetsgrupper och att polisen går i konflikt med dem. Samtidigt är det inte acceptabelt att ta till våld för att man inte håller med om vad andra tycker, eller utnyttja situationen för personlig vinning. Jag förstår att polisen arbetar hårt för att upprätthålla samhällsordning, men samtidigt kunde de hanterat situationen på ett annat sätt: genom att neka Paludan tillstånd av samma anledning som han nekades 2020.

Vi ser hur Rasmus Paludan enbart grundar sin så kallade “politik” på fientlighet mot en folkgrupp. Det är inte bara muslimerna, minns ni 2018 då han i en video på Youtube uttryckte att afrikaner har ett lågt IQ? Den här mannen ska kandidera till riksdagsvalet i år, låt det sjunka in i hjärnan. Ja, yttrandefriheten är en av våra främsta grundlagar i vår demokrati, men en sak är tydlig: det är en sak att tänka, känna och säga saker. Det är en annan sak att utföra en handling som grovt förnedrar en grupp människor under deras heligaste månad ramadan.

Jag ser inte medmänskligheten, jag ser inte förståelsen, jag ser inte rättvisan. Det enda jag ser hos våra representanter är att de inte håller med Paludan. Det säger väl mycket om hur de vill hantera sitt image. Men var ligger samhällsmoralen? Var ligger beskyddandet och rättvisan hos dessa drabbade grupper?

Sedan den här texten skrevs har Rasmus Paludan nekats tillstånd att demonstrera i bland annat Stockholm, Uppsala, Borås, Trollhättan och Örebro.

Dejana Saric
Dejana Saric
Arbetsliv

"Var realistisk", säger de


KRÖNIKA. Föräldrar har ofta stor makt över sina barns framtid. Men ibland inser de inte hur stor påverkan de har. Hur många drömmar de kan förstöra med bara några ord.
Arbetsliv
Visa nyheter
Varför är alla rädda för min hund?
Relationer

Varför är alla rädda för min hund?


KRÖNIKA. En hund kan föra en hel familj samman. Men varför är alla så rädda för min? Tinda Lenngren skriver om när amstaffen Curry klev in i hennes liv. Texten publicerades
Relationer
Visa nyheter
Livet efter Adriana - en film av Amelia Krzywonos
Relationer

Livet efter Adriana - en film av Amelia Krzywonos


FILM. Berättelser av Aleksandra Mhili, Rose Näslund, Isabella Sehn, Nellie Sjösten, Melisa Yilmaz. Videor på Adriana av Amelia Kryzywonos och Alexandra Mhili. Musik, redigering, kamera, ljud och berättaröst av Amelia
Relationer
Visa nyheter