På politikerveckorna i Almedalen och Järvaområdet budar makthavarna över varandra för att fånga väljarnas intresse. I Brutorp utanför Skellefteå finns inte ens bussen kvar. Visa att ni bryr er om oss också, skriver korrespondenten Elsa Wikström.
”Har man en gång fått klart för sig vad ens liv handlar om då ska man vara där och kämpa. Med allt sitt väsen. Inte fuska i det som inte angår en.”
Sara Lidmans ord från ”Hjortronlandet” från 1955 träffar mig lika hårt idag. För jag vill kämpa för och leva i norra Sverige. Idag är vi många som känner att den nationella politiken inte inkluderar glesbygden. Mycket skulle man kunna göra åt det. En sak vore att starta en politikervecka i Norrland.
Jag är sexton år gammal och bor i Brutorp, nästan 80 mil från Stockholm. Många i bygden här omkring känner en misstro till att politikerna verkligen tar rätt beslut för oss. Många känner också att de löften partierna ger om hur de ska förbättra glesbygden är tomma ord. Jag tror att politikerna skulle vinna på att fokusera och nå ut ordentligt här hos oss.
I min by finns i dagsläget INGA bussar alls. Hur gärna jag än vill åka kollektivt så går det inte. I år slutade även det statliga tågbolaget trafikera mer än halva Sverige. Ändå uppmuntras man mer än någonsin att välja gröna alternativ. Hur? Vi vill inte höra om snabbtåg mellan Göteborg-Sthlm. Börja bara med några ordentliga busslinjer.
Vi kräver ingen lyx, här är de flesta duktiga på att anpassa sig. Men vi vill ha grundläggande service! Det lockar säkert inte så många att flytta hit om till exempel de kvinnor som ska föda barn riskerar att föda i bilen då BB är för långt bort, eller att skolan lägger ner så barnen tvingas åka flera mil enkel väg för att få sin utbildning.
Jag lyssnade på ett avsnitt från P4 dokumentär förra året om en kvinna som födde i en polisbil. Tanken som slog mig var att det där faktiskt kan vara jag i framtiden. Är det detta man önskar tonårstjejer i Norrlands inland?
Ett annat problem som finns här i glesbygden är att befolkningen känner sig utnyttjad när malmen bryts, träden huggs ner och vattenkraften producerar el i uppdämda älvar. Det sker på bekostnad av vår natur. Men vad kommer tillbaka till oss? Hos oss diskuteras det ibland om man inte borde frigöra sig istället. Alltså bli en självständig stat, eller gå ihop med Nordnorge. Idag så har Sverige inte ens en landsbygdsminister då den ministerposten blev bortplockad.
2016 startades Järvaveckan eftersom man ville minska avståndet mellan politikerna och de boende i förorten. Man såg ett behov av ett komplement till den traditionella Almedalsveckan. Jag tycker att det behovet fortfarande finns. Nu hos oss i norr. Visst, man kan tänka att ”ska det nu startas politikerveckor överallt?”. Men jag anser att det är rätt att göra insatser där det behövs. Och just i glesbygden har vi många av de problem som man brukar förknippa med våra förorter. Båda präglas av låg framtidstro och en längtan efter politiker som verkligen bryr sig.
En målgrupp som en politikervecka skulle vara viktig för är oss unga, då många av oss lämnar glesbygden för stan, trots de långa bostadsköerna väljer vi det. Vi unga behöver på allvar se att det finns en framtid i norra Sverige. Att riksdagen är beredd att satsa, och också ta in ungdomars idéer och önskningar kring vad vi faktiskt behöver ha här för att stanna.
Satsa på en politikervecka i norra Sverige. För att på allvar visa på att alla människor oavsett geografisk boplats har lika stor rätt till ett bra liv med skola, service och vård. Ni säger alltid att hela Sverige ska leva. Visa det också.
Foto: Wikimedia Commons
