Är det jag som är belastningen, Sverige?
Samhälle

Är det jag som är belastningen, Sverige?

Vår korrespondent Helen skriver om den känslomässigt turbulenta sommaren. Vad blir konsekvensen av att en partiledare går ut och kallar en viss del av befolkningen för belastning?

För en ung tjej med invandrarbakgrund har sommaren varit känslomässigt turbulent. Jag och många andra rasifierade ungdomar omkring mig kämpar med prestationsångest som vi bär med oss hemifrån. Det blir mer och mer tydligt att vi går omkring med den ångesten, och alla andra problem man kan ha som ung, i ett samhälle som inte tror på oss.

I en intervju i Sveriges Radio säger Moderatledaren Ulf Kristersson en mening som får hela Twitter att reagera. En mening som får mig att undra hur samhället ser på mig och min familj.

– Det är uppenbart att invandringen i Sverige har blivit en belastning. 

Uppenbart. Ett ord som väcker starka känslor. Twitterflödet fylls med diskussioner om hur korkad man är som väljer att feltolka meningen. För mig var det uppenbart vem som tolkade Kristerssons citat helt bokstavligt. Som han sa det. Det går inte att missa vilka han talar till här. Inte till mig, utan till de som ser invandring och migration som roten till allt som är fel i ett samhälle. Till de som skriker sig hesa om att vi är en belastning. Oavsett vad vi gör eller hur mycket vi bidrar till samhället så är det vi som är en mantel av tyngd. 

Det går inte allt för många veckor innan DN publicerar en granskning som ännu en gång startar en diskussion. Läkare väljs bort av patienter på grund av sitt ursprung, trots att det går emot diskrimineringslagen.

– Man får inte som arbetsgivare diskriminera eller missgynna någon kopplat till etnisk tillhörighet, säger diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius till Dagens Nyheter. 

Denna gång skriker många sig hesa om att det är språkförståelse som är problemet. Men granskningen visade tydligt att det är etnicitet som för väldigt många är orsaken. Vi invandrare blir bortvalda. 

En annan av sommarens stora debatter startas av en kollega till mig. “Kollega” kanske är ta i, för en framtida journalist som jag, men jag måste erkänna att det kändes extra mycket när en erfaren journalist och chefredaktör som Jörgen Huitfeldt skrev följande på Twitter: “Sitter vid ett stort fönster och äter pizza med dottern. Två bord bort en man med mjukisbyxor och lite attityd. Kommer på mig själv med att tänka att vi sitter illa till om någon skulle vara ute efter honom. Risken är så liten att den närmar sig noll. Men tanken dyker upp…”

Förra veckan åkte jag för att hämta upp en pizza jag beställde. Jag tänkte på det Jörgen Huitfeldt skrev på Twitter och kände en spark i magen. Inte bara för mig men alla mina vänner. Mina killkompisar som efter en lång dag på jobbet tar av sig kostymen och möts upp i mjukisbyxor – en klädsel som sätter skräck i Jörgen.

En till tanke är självklart om min framtid. Hur blir det för mig när jag ska söka jobb och möts av en chefredaktör med fördomar om mig och mina vänner? Risken är så liten att den närmar sig noll. Men tanken dyker upp. Eller?

För en ung tjej med invandrarbakgrund är det otroligt tröttsamt att behöva ständigt bevisa för samhället hur duktig man är. Det är inte heller en komplimang när personer som tvivlar på oss säger något i stil med “men just du, du är ju bra”. Jag vill inte ha en klapp på axeln när den smäller hårdare mot någon annan.

Ali Al-Shammari, 22, är en av alla unga med invandrarbakgrund som studerar till läkare. På Twitter skriver han hur omotiverad han blir när han ser folk med samma bakgrund behöva gå igenom det som DN:s läkargranskning presenterade. Han har bara några år kvar innan han kliver in i ett yrke som samhället är beroende av.

– När vi inte har någon utbildning är vi en belastning och när vi har en så väljer ni vi bort oss, skriver Ali på Twitter

Jag tycker det är bra formulerat. För jag tror inte alltid att de äldre förstår hur många unga kämpar i motvind. Unga som fått känna press från hemmet, tvivel från skolan och att de är oönskade i det svenska samhället. När vi kommer hit är vi en belastning, när vi äter pizza är vi en fara för någon annans liv, och när vi slutligen blir läkare blir vi bortvalda. Så hur är det egentligen meningen att vi ska göra?

Foto: Unsplash

Helen Ablatova
Helen Ablatova

Relaterade produktioner

Tyske utbytesstudenten Jonathan: “Jag kommer sakna Pressbyrån mest”

INTERVJU. För fyra månader sedan anlände den tyske utbytesstudenten Jonathan till Stockholm. Under sin tid i landet har han hunnit konstatera att Pressbyrån och kanelbullar är det bästa med Sverige medan “Plattan” i centrala Stockholm det absolut värsta.

Oro och grusade framtidsdrömmar i spåren av pandemi och krig

REPORTAGE. Coronapandemin och kriget i Europa har påverkat och fortsätter att påverka många unga, både emotionellt, socialt och ekonomiskt. Unga korrespondenten Dejana i Malmö intervjuar ungdomar och en psykolog om hur man hanterar sin oro över saker som inte går att påverka.

Caroline: “Säg nej till fillerskulturen!”

KRÖNIKA. Det som idag känns som ditt fria val är om 20 år din dotters komplex och bara en förlängning av det förtryck som vi kvinnor levt under i tusentals år. När patriarkatet letar sig in under våra skinn har vi bara ett val att göra, skriver unga korrespondenten Caroline Hellström som säger nej till fillers.

Sara Rad: "Det handlar inte om slöjan, det handlar om fritt val"

Radio Totalnormal gästas bland annat av Sara Rad och Arjang, som båda föddes i Iran och nu bor i Sverige. Hur är det att följa revolutionen härifrån med släkt och vänner kvar i Iran? Hur är livet som hbtq-person i Iran? Och vad kan vi alla göra för att stötta kampen? Svaren på det och mycket mer hittar du i avsnittet.

Lunds unga dissar medborgarförslagen

KRÖNIKA. Unga korrespondenten Emilia undersöker fenomenet medborgarförslag och upptäcker att snittåldern på de som skickar in förslag i hennes hemkommun Lund är 65 år. Varför dissas medborgarförslag av unga? Kommuner behöver jobba på ett annat sätt för att ta del av ungas röster, menar Emilia.

Tyske utbytesstudenten Jonathan: “Jag kommer sakna Pressbyrån mest”
Samhälle

Tyske utbytesstudenten Jonathan: “Jag kommer sakna Pressbyrån mest”


INTERVJU. För fyra månader sedan anlände den tyske utbytesstudenten Jonathan till Stockholm. Under sin tid i landet har han hunnit konstatera att Pressbyrån och kanelbullar är det bästa med Sverige
Samhälle
Visa nyheter
Oro och grusade framtidsdrömmar i spåren av pandemi och krig
Hälsa

Oro och grusade framtidsdrömmar i spåren av pandemi och krig


REPORTAGE. Coronapandemin och kriget i Europa har påverkat och fortsätter att påverka många unga, både emotionellt, socialt och ekonomiskt. Unga korrespondenten Dejana i Malmö intervjuar ungdomar och en psykolog om
Hälsa
Visa nyheter
Caroline: “Säg nej till fillerskulturen!”
Hälsa

Caroline: “Säg nej till fillerskulturen!”


KRÖNIKA. Det som idag känns som ditt fria val är om 20 år din dotters komplex och bara en förlängning av det förtryck som vi kvinnor levt under i tusentals
Hälsa
Visa nyheter