En gala utan glitter och glamour
Demokrati

En gala utan glitter och glamour

När jag går av bussen och går mot den lokal där galan ska hållas så ser jag en stor hög med svartmålade leksaker framför mig. Leksakerna symboliserar alla de barn som dagligen försvinner i Europa. De svartmålade leksakerna väcker en orolig känsla inom mig och jag tycker det är ett starkt statement, för man kommer verkligheten så nära.

Det är leksaker i alla former och storlekar, gosedjur och spelkonsoler. Samma leksaker som de flesta barn leker med, vilket gör att dessa barn det berör kommer en nära, det blir verkligare. Leksakerna som man vardagligen ser i olika färger är nu mörka och utstrålar inte alls samma känslor som de annars gör. Att se leksakerna gör att man förstår hur utbrett problemet är och man blir djupt berörd över att detta händer, varje dag. Samtidigt som jag känner oro över alla de utsatta barnen får jag även en känsla av styrka, ett hopp om förändring och att det finns så många modiga vuxna och unga som jobbar mot detta.

 

”På väggarna hänger det planscher med citat på, citat från utsatta barn och deras historier”

 

Child 10 är en organisation som Sophie Stenbeck och Sara Damber tillsammans startade för att stötta barn som är särskilt sårbara och som utnyttjas till exempel i barnhandeln. Varje år håller Child 10 i en gala där tio olika personer som på ett eller annat sätt jobbar med dessa frågor, belönas med priser, bland annat med ett finansiellt bidrag. Det är denna gala som jag befinner mig på. Innan galan börjar är det mingel och registrering. Alla besökare får en namnlapp och det är intressant att se hur många som är här. Det är människor med olika nationaliteter, från olika kommuner i Sverige och olika arbetsplatser. Det som för oss alla samman är att vi är här av samma anledning, vi tycker alla att detta är en viktig fråga. Det märks på stämningen. Alla pratar på ett vänligt och lättsamt sätt sinsemellan men det märks att det är något allvarligt som hänger i luften då galan berör så pass svåra frågor. När vi minglar med varandra så förstår man också att de allra flesta som är här idag jobbar med barn och unga på ett eller annat sätt. Det går inte ignorera det faktum varför vi är här. I den bästa av världar skulle den här galan inte ens behövt äga rum.

 

På väggarna hänger det planscher med citat på, citat från utsatta barn och deras historier. Planscherna finns överallt, till och med inne på toaletten. Detta gör att det blir helt omöjligt att blunda för vad dessa barn upplevt, det ger en stark känsla och jag tycker att styrelsen för Child 10th award har gjort ett fantastiskt bra jobb med att visa verkligheten.

Galan äger rum i ett stor sal med långa uppdukade bord. På varje plats är ett litet gosedjur placerat. Vart och ett av gosedjuren har en lapp hängande runt halsen, och på lappen står det en historia. Avsändaren är ett barn som som berättar om sin utsatthet och delar ur sin livshistoria. Det bjuds på god mat, sång och framförallt väldigt rörande tal. Sara Damber, som är en av verksamhetscheferna för Child 10, börjar med att gå upp på scenen och tala. På storskärmen bakom henne hör man ett barn berätta om sin hemska verklighet och publiken är knäpptyst. Jag tror det är svårt för alla att ta in att detta händer på riktigt, dagligen. Den lättsamma stämningen som fanns under minglet före är som bortblåst, nu är stämningen istället allvarlig.

Sara Damber bjuder pristagarna till scenen för att sitta ner och tala om vad de har åstadkommit. Händelseförloppet upprepar sig gång på gång. Trots det är var och en av pristagarna minst lika inspirerande som den andra. Några av pristagarna berättade om de olika barnen de mött i sitt arbete och man märkte verkligen hur passionerade dessa personer var över att få arbeta med detta. Särskilt sorgligt och hjärtskärande var det när pristagarna berättade personliga historier om barn de träffat och pratat med. De personliga berättelserna från dessa barn blev jobbigt att höra, särskilt när en person som jobbat med och varit nära barnen på riktigt berättar om det. Man ser i pristagarnas ögon att det faktiskt är jobbigt att prata om det, men att de fortfarande tycker att det är så pass viktigt att de väljer att prata och fortsätta jobba med det trots det.

Efter galan följde mingel och utbyte av ideér. Inspirationen följde med ut och människor kommunicerade ivrigt med varandra, det märktes att engagemanget var stort. Och det är just det som var så viktigt med den här kvällen, att starta ett engagemang hos människor för att fortsätta kämpa. När jag hoppade på bussen på väg hem, tog jag med mig inspirationen och evenemanget hela vägen hem.

Foto: Child 10

Clara Wallman
Clara Wallman
Hanna Lindqvist
Hanna Lindqvist
Arbetsliv

"Var realistisk", säger de


KRÖNIKA. Föräldrar har ofta stor makt över sina barns framtid. Men ibland inser de inte hur stor påverkan de har. Hur många drömmar de kan förstöra med bara några ord.
Arbetsliv
Visa nyheter
Varför är alla rädda för min hund?
Relationer

Varför är alla rädda för min hund?


KRÖNIKA. En hund kan föra en hel familj samman. Men varför är alla så rädda för min? Tinda Lenngren skriver om när amstaffen Curry klev in i hennes liv. Texten publicerades
Relationer
Visa nyheter
Livet efter Adriana - en film av Amelia Krzywonos
Relationer

Livet efter Adriana - en film av Amelia Krzywonos


FILM. Berättelser av Aleksandra Mhili, Rose Näslund, Isabella Sehn, Nellie Sjösten, Melisa Yilmaz. Videor på Adriana av Amelia Kryzywonos och Alexandra Mhili. Musik, redigering, kamera, ljud och berättaröst av Amelia
Relationer
Visa nyheter